1:a söndagen efter trefaldighet

Vårt dop eller Det måste vara störigt att prata med Jesus

Något av det bästa är när man har förberett sig på att samtala om en text. Och man har läst på. Och man är ganska säker på vad texten handlar om och därmed vad samtalet kommer att handla om. Och så har man bara fel. Inte för att texten inte säger det man trodde, men för att den kan säga så mycket mer än man visste.
Så blev det när Lisa Vinsander och jag träffades för att samtala om Nikodemus. Här hade vi hittat både olika ljuspunkter och olika hang-ups. Vi kanske inte löste de där hang-upsen helt, men det kändes ändå som att det här blev ett poddavsnitt med många tankar att välja bland om man ska skriva en predikan!

Här är lite av vad vi pratade om:
om att få komma till Gud i skydd av natten, om Nikodemus mod, om kravet på att födas på nytt, om Jesus störighet, om att Anden och dopet har sama puls, om att släppa det instängda i sitt liv, om att peta i texten med pincett, om att se med Guds blick och om att inte vilja skilja på kropp och Ande.

Klicka här för att lyssna: 008 - Predikopodden

Heliga trefaldighets dag, Missionsdagen

Gud - Fader, Son och Ande eller klart som korvspad eller Häng Gud

De här samtalen som jag har turen att få ha med mina kollegor lämnar mig alltid full av tankar. Tyvärr måste jag ganska snabbt släppa dem för att förbereda nästa avsnitt. Men från det här samtalet med Kent Wisti har det ändå dröjt sig kvar en fundering om vad som är dogmatik och vad som är pedagogik. Eller med andra ord: vad tror vi oss kunna veta om Gud och vad är bara konstruktioner för att ge oss något att ta fasta på i vårt omöjliga sökande efter att förstå det oförståeliga?

Utöver denna lilla fråga hann vi med många andra. Vi pratade om vad en människa är, om Gud som i sig själv är relation, om barnets tillit och gudsrelation, om att få landa i nåden, om längtan och rädslor, om en tillrättalagd Jesus som tycker precis som vi och om att ibland behöva låta gudsbilder dö. Och alltihop var förstås klart som korvspad! 

Ibland är nog inspiration att få bli lite omskakad och utkastad i nya tankebanor. 

Klicka här för att lyssna: 007 - Predikopodden

Lycka till med predikan!

Pingstdagen

Helig Ande eller svårigheten i att tänka utanför lådan när man själv är lådan

När jag bjuder in till poddsamtal så vet jag aldrig var det samtalet kommer att hamna eller vad det kommer att handla om. Jag gör förstås mina förberedelser, men har ingen aning om vad min samtalspartner tar med sig till samtalet.
Och just det där, att inte veta var man kommer att hamna, är en av många saker som står i fokus för samtalet som jag och Kent Wisti förde inför pingstdagen.

Vi hann också prata om att vara rädd för förändring, om att mötas över gränser, om kreativitet, om Gud i oss, om att vara lyhörd när det börjar krypa under skinnet på oss, om sekulariseringen som framförallt språklig, om att få höra om Gud på sitt eget språk och om att allting kanske nu är möjligt.

Klicka här för att lyssna: 006 - Predikopodden

Och som vanligt: lycka till med predikan!

Kristi Himmelfärds dag

Herre över allting eller förankrad i jorden och öppen mot himlen

Ett betydligt mer trevande samtal mellan Ida Wreland och mig. Det märks att vi båda hunnit fundera mer över bön än över Kristi Himmelfärd. Jag önskar så starkt att jag kunde bjuda in alla som lyssnar till att fortsätta samtalet. Vad betyder Kristi Himmelfärd för er?

Lite har jag fortsatt mina funderingar sedan Ida och jag samtalade. Och jag har ringat in att anledningen till att bilden av Jesus som försvinner iväg i ett moln nog stör mig eftersom jag ägnar så mycket tid åt att förklara för människor att detta med att tro på Gud inte alls handlar om någon gubbe på ett moln. Och så kommer den här texten. Med Jesus som försvinner iväg i ett moln. Inte undra på att man snubblar till.

I övrigt kom samtalet att handla om kyrkans mission, tvivel, att lyfta tvivel i predikan, trosbekännelsen, om att ha himlen i hjärtat, om hur Jesus lyfts ut en tid för att vara i alla tider, om livets väntetider, om Jesus som Herre över allting i mötet med andra religioner, om Ida-religionen och trons ramar.

Min känsla efter att ha lyssnat igenom vårt samtal är att det kanske är det mest ofärdiga samtalet hittills i predikopodden. Det finns så många frågor kvar. Men det behöver inte vara dåligt, tror jag. Frågor kan också vara inspiration. Och det bästa vore ju förstås om det här samtalet fick fortsätta lite varstans runtom i kyrkorna och vid köksborden. Jag hoppas på det!

Klicka här för att lyssna: 005 - Predikopodden

Lycka till med predikan!

Bönsöndagen

Bönen eller nåden att få tjata på Gud

Åh vad glad jag är för denna idé med predikopodden. Helt oavsett om någon lyssnar så är det så roligt att få samtala med kloka människor om saker som berör mig!
Den här veckan blev det ett samtal med Ida Wreland om bön. I samtalet blev det tydligt att vi med olika bakgrund kom med olika perspektiv och jag är särskilt glad att Ida betonade nåden när jag råkade hamna för mycket i prestationen!

Samtalet kom också att beröra humorn i texten, önskeliste-böner, försöken att be regelbundet och misslyckandena, damm på bibeln och smuts i själen, yoga, bön och handling, bön som en väg till tro, skrytbön, vackra böner och vardagliga böner, att läsa eller be en bön, bön som inre dialog, att promota bönen i svenska kyrkan, att få vara ett bönesvar, att vara som domaren mer än att vara som änkan och att få vara tjatig och jobbig inför Gud.

Klicka här för att lyssna: 004 - Predikopodden

Lycka till med predikan!