Nyårsdagen

I Jesu namn eller "Jag är det trädet som du har velat spara" eller "En soptunna kan inte vända på sig själv"

Predikopodden provar något nytt! I det här avsnittet samtalar jag med Magnus Evertsson, som inte bara är präst, utan som också har disputerat på just den här texten (och flera andra!)

Magnus och jag samtalar om vad det innebär att vara hederlig mot texten: i det här fallet att låta texten sluta så öppet som den faktsikt gör!

Och så pratar vi om omvändelse, om kollektiv/individuell tolkning och om de där allegoriska tolkningarna som inte riktigt bär och som kanske skapar fler problem än de löser!

Ta chansen att lyssna på en Lukasforskare som pratar om en Lukasliknelse!

Klicka här för att lyssna: 034 - Predikopodden

(Eller lyssna med hjälp av appen Acast direkt i din telefon!)

Julevangeliet

Jesu födelse eller Freden är vårt uppdrag eller "objektifierandet kan döljas i en väldig välvilja"

Några små saker som dök upp när jag pratade med Albin Tanke om julevangeliet:

Frid och fred är motsatsen till rädsla

Gud spränger gränser som är kända för oss

Människorna på härbärget vet inte vad de missar - om livets nystarter står det inte i tidningen

Det som omkullkastar den gamla världen

Kungen och blomsterflickan - vad är vårt svar på kärleken?

Allt trasigt blir närvarande under julen

Objekts-subjekts-processen

Gud sänder änglar till dem som är utanför (den här tanken, som jag inte riktigt lyckades få ordning på i samtalet, har jag fått från en text man kan läsa här. Inspirerande, tycker jag!)

Att undvika sentimentalitetens klegga

"I have a dream" är ett jultal

Klicka här för att lyssna: 033 - Predikopodden

4:e advent

Herrens moder eller Så jobbar inte Gud

Jag vet inte hur det här ska gå
Nej.
- Och där har du livet i något slags sammanfattning.

Vi hann prata om så mycket, Albin Tanke och jag, men det som stannade kvar i mig efter samtalet är just något som Albin säger. Om att vi behöver den här texten om mod, om att våga säga ja till Gud och till kallelsen, för att de där andra texterna, de om att inte våga och inte orka se, dem kan vi, dem känner vi redan så väl.

Tillit, sårbarhet, risk och mod.
Och mitt i detta: Maria

Klicka här för att lyssna: 032 - Predikopodden

Albin har förresten startat en blogg idag. Den kan man läsa här.

3:e Advent

Bana väg för Herren eller Där himlen tränger fram

Letar vi efter det himmelska? 

Eller letar det himmelska efter oss? 

Är det ibland så att vi inte vill se?

Att vi finner ursäkter för att slippa se när himmelriket tränger fram?

Eller är det alltid så att det himmelska är svårt att få syn på? För att världen ser ut som den gör?

Den tanken lämnade Sara Nässekqvist kvar i mig efter det här samtalet. Men samtalet rymmer också några andra tankar!

Klicka här för att lyssna: 031- Predikopodden

2:a advent

Guds rike är nära eller Gud kan vi inte kontrollera

Jag fick lära mig att senap i Mellanöstern var ett ogräs. Och så fick texten en ny innebörd för mig. Tänk om det är med Guds rike som med ogräset. Jag kan så lite i en åker - och sen har jag ingen aning om hur det kommer att sluta!

Jag vill gärna tro att det är så. Att kraften i ogräset säger något om kraften i det himmelska. Att vi människor inte behöver göra storverk eller underverk. Inte på egen hand. Vi beöver inte orka allt eller bära allt. Men vi behöver så små frön av himmelskt ogräs.

Med Lisa Vinsander pratar jag också om surdegen. Om att vi kan arbeta för det goda på olika sätt. Och att det är väldigt hoppfullt att tänka på att surdegen finns i det fördolda och verkar.

Klicka här för att lyssna: 030 - Predikopodden

1:a advent

Ett nådens år eller Om du inte stör så kan du få bo här i ett hörn

1:a advent! Och ändå blev det inte så mycket myssnack. Sara Nässelqvist och jag gick rakt på sak och pratade om texten. Och emellanåt visade faktiskt den här välanvända texten lite nya sidor för oss. Och jag är mer förbryllad över Jesus rytt in i Jerusalem nu, än vad jag brukar vara. Vad är det han vill signalera? 

Mest vill jag ändå låta tankarna stanna i vad det gör för skillnad för mig i mitt liv om jag låter Gud ta plats eller inte. Vad finns det för berättelser i min egen erfarenhet som kan belysa vad det kan betyda när Jesus rider in? När han rider in trots att han vet vad han rider mot. Berättelserna finns där och kanske är det nu jag borde försöka sätta ord på dem. 

Klicka här för att lyssna på samtalet: 029 - Predikopodden

Domsöndagen

Kristi återkomst eller Så görbart och så svårt

Är det ett genomgående drag att vi lägger fokus på fel saker? 

På efterrätten istället för på etiken? 

Dog Jesus i en känsla av att vara totalt missförstådd?

Och gör vi, som Kent Wisti menar, dogmatik av det som är tänkt som pedagogik?

Är Jesus förbannad på att vi delar upp världen i vi och dem? I fattiga och rika? I innanför och utanför? Är det därför han vill säga till oss att bara han kan skilja oss åt? Och är det därför han vill visa oss att varken får eller getter vet om ifall de är får eller getter?

En frikännande dom är också en dom.

Får vi/ska vi mjuka upp hårda texter? 

Eller missar vi då att ta vara på den ilska som texten ger uttryck för?

Rädslan för att bli domspredikant.

Vad händer med texten när den läses av någon som just nu känner sig utsatt för en väldig orättvisa? Handlar texten då om rättvisa? Är det egentligen det vi är rädda för: rättvisa? För att vi vet vilka vi är? Men glömmer vi då inte nåden? Är det så att rättvisan är som otäckast när vi inte riktigt litar på nåden?

Vi fäller själva domar, utan att ens vara medvetna om det.

Vad är det som spelar roll på dödsbädden?

En text, en predikan, kan väcka till dåligt samvete -eller väcka till förändring. 

Hur gör man för att inte hamna i dåligt samvete utan snarare i handling?

Och så de där kärlekshandlingarna:
Så görbart och så svårt. Varför gör jag inte detta mer?

Flykten från medmänskligheten: telefonen

Och var hämtar vi kraften?

Och så slutar alltihop i att vi behöver älska Gud. På olika sätt.

Klicka här för att lyssna på samtalet: 028 - Predikopodden

Söndagen före domsöndagen

Vaksamhet och väntan eller Det är väl aldrig kört..? eller Varje tid är den yttersta tiden

Det här samtalet med Ola Fornling, kyrkoherde i Värby församling, börjar i textens svåraste bit: upplevelsen av att det finns ett Nej. Kan det finnas ett "nej" ifrån Gud? Vi som brukar predika om att det aldrig är kört, ska vi nu säga att jo, det kan vara kört? 

Vi löser egentligen inte upp den knuten. Mer än att vi säger att varje gudsbild måste balanseras mot andra gudsbilder. Men vi vänder på många andra stenar i texten och hittar många andra spännande saker. Vi pratar om inre och yttre beredskap. Vad är lampan och vad är oljan? Handlar oljan om min tro, tillit? Är bön och kontemplation ett sätt att hålla sig beredd?

Det jag tar med mig från samtalet är att vi kanske väntar på Kristi återkomst, men då kanske inte främst eller enbart i någon pampig eskatologisk betydelse, utan snarare att vi väntar på att möta Gud i vår egen vardag, i mötet med andra människor. För det gör vi ju ständigt. Och vi behöver ständigt vara beredda att göra det på nytt. Och hur ser min beredskap ut i förhållande till det mötet? Här talar Ola om att tro både kan vara att få vila i Gud OCH att ha den där vaksamheten och beredskapen att möta Gud i dem vi möter.

Det finns en svårighet i texten, och den svårigheten består. Men det finns också bra saker att ha med sig på sin livsväg!

Klicka här för att lyssna: 027 - Predikopodden

23:e söndagen efter trefaldighet

Förlåtelse utan gräns eller Vad gör jag när min broder gjort mig någon orätt?

Samtalet med Lisa Vinsander rör sig mellan det stora och det lilla. Försoning efter folkmord. Försoning när någon sagt något dumt till mig.

För mig landar hela samtalet i en utmaning: vad gör jag när jag tycker att någon har gjort orätt mot mig? När gick jag senast till min broder eller syster för att berätta att han eller hon gjort mig illa? Och de gånger som jag inte tar upp det direkt med min broder eller syster - vilka andra vägar tar jag? Vågar jag ta de där viktiga stegen mot försoning eller bangar jag?

Klicka här för att lyssna: 026 - Predikopodden

Söndagen efter alla helgons dag

Vårt evighetshopp eller Att inte vara rädd för att älska

Idag funkar inte Jesus pedagogik på mig. Han vill säga att jag inte ska vara rädd, att jag är värdefull och att jag aldrig är glömd av Gud. Han vill så väl. Men så säger han det där med helvetet. Och då liksom fastnar jag där. Så Mats Ahlberg och jag, vi får liksom börja med att ta tag i det där med helvetet. Innan vi kan komma till det som egentligen kanske är poängen med texten. Det är kanske lite störigt för den som inte är så intresserad av textens fulare sidor, men för mig skulle allting annat kännas oärligt. Och det går ju inte.

Som tur är leder Mats in oss på det viktiga så småningom. Att ingen är glömd av Gud.

Klicka här för att lyssna: 025 - Predikopodden

21:a söndagen efter trefaldighet

Samhällsansvar eller Nu är jag bara ute och fantiserar

Som vanligt handlar poddsamtalet om allt möjligt som inte gärna låter sig sammanfattas i en liten bloggtext. Det är ju lite därför samtalet finns!

Men en sak som fastnade i mig var det Mats lyfte fram: det tråkiga och lite sorgliga i att de här människorna i texten bara närmar sig Jesus utifrån en önskan om att få sätta dit honom. Vad tråkigt det är med den sortens samtal, där vi inte ordentligt tar vara på möjligheten att lyssna på varandra! Så frustrerande för Jesus att detta blir den sortens möten med människor som också tar en stor del av hans tid. Möten som inte riktigt blir möten. Kraftmätningar snarare än samtal. 

Är det inte så för oss också? Att vi sällan tar oss tiden att riktigt mötas och förstå varandra? Att vi inte lyssnar färdigt på varandra?

Temat är samhällsansvar. Kan man säga att det också är ett sätt att ta ansvar för vårt samhälle: att noga se till att lyssna färdigt på varandra?

Klicka här för att lyssna (färdigt) på samtalet: 024 - Predikopodden

20:e söndagen efter trefaldighet

Att leva tillsammans eller "Nej, vet ni, jag tror att jag bara gör lite stolar istället"

Idag blev det ett samtal om det smärtsamma i att se sina barn växa upp och bli redo att ta sig an världen. Fast man kanske inte själv är redo för att de ska ta sig an världen.

Och om att man ibland bara måste göra det man måste, även om andra kommer att ta avstånd ifrån en.

Om hur vi såklart är glada att Jesus inte bangade för sin uppgift och gick tillbaka till snickarlivet när familjen inte riktigt backade honom.

Och om att inte heller vi behöver banga. För det finns plats för oss också. Och för de andra. I det vidgade "vi" som Jesus öppnar för i texten.

Ja, och så blir det något ord om kärnfamiljen också.

Klicka här för att lyssna på samtalet: 023 - Predikopodden

Tacksägelsedagen

Lovsång eller Det här kanske är en kom-ut-text

Malmös kyrkoherde Anders Ekhem och jag vänder och vrider på en bekant text för att hitta nya perspektiv och ingångar. Och det visar sig att den text jag trodde bara handlade om tacksamhet också kunde handla om att komma ut. Eller om att vara kyrka. Eller om rätten att få synas. Hela samtalet blev en utmaning för mig att alltid försöka se nya saker i texten. Lyfta på varje sten och inte ta för givet vad en text handlar om.

Och på slutet får Anders, som tidigare undervisat i predikokonst, komma med sina tips på vad man kan tänka på som predikant. Utmanande, kan jag säga!

Klicka här för att lyssna: 022 - Predikopodden

Den helige Mikaels dag

Änglarna eller Vad har då det här med änglar att göra?

Det blir inte så mycket prat om änglar när jag och Kristina Berlin samtalar om söndagens text. Det blir mer om ont och gott. Och om svårigheterna med Uppenbarelseboken. Om att försöka vara tydlig i sin predikan med när man tror på något bildligt och när man tror på något bokstavligt. Och om utmaningen att känna igen det onda trots att det hela tiden tar sig nya uttryck. Och framförallt om att finna sin glädje i den man är och inte i det man gör.

Klicka här om du vill lyssna: 021 - Predikopodden

17:e söndagen efter trefaldighet

Rik inför Gud eller I mig händer det nånting när du använder ordet "sträva"

Så händer det där igen, som har hänt några gånger tidigare i Predikopoddens korta historia: att texten för mig blir något annat i samtalet. Om jag får skriva på kyrkiska, så kan man skriva att den går från lag till evangelium. Eller på svenska: från börda till befrielse.

Samtalet med Anders Ekhem kom att handla om himlen. Om att det enda som är verkligt är det himmelska. Om att bära på en erfarenhet av Gud helt utan att ha varit i närheten av ett religiöst språk. Om att paradiset är när jag är där jag inte vill vara någon annanstans. Om att få vara befriad till tjänst. Och om det som avslöjar vår djupaste mänsklighet och vår omänsklighet.

Klicka här för att lyssna: 020 - Predikopodden

Om Anders Ekhem kan det också vara roligt att känna till att han tidigare har undervisat i just predikokonst. Och i nästa avsnitt med honom kommer han att dela med sig av en del av sina många tankar om just predikan.

16:e söndagen efter trefaldighet

Döden och Livet eller Är det ibland jag som är Lasaros? eller "Vi ska aldrig bli förbluffade över vad Gud gör"

"Döden, döden, döden" lär Astrid Lindgren ha sagt.

"Livet, döden, livet" sa Tommy Olofsson när han och jag pratade om Lasaros-texten.

Efter att ha lyssnat på vårt samtal om liv och död och texten om Lasaros, så märker jag att detta är vad texten har blivit för mig:

Marta viskade: "Mästaren är här och kallar på dig."

De sa: "Herre, kom och se"

Jesus föll i gråt.

Jesus sa: "Ta bort stenen"

Sedan ropade han med hög röst: "Lasaros kom ut"

Och den döde kom ut.

Jesus sa: "Gör honom fri och låt honom gå"

Det är de bitar som just nu talar till mig. Gör honom fri och låt honom gå. 

Inte bara Lasaros. Också jag.

Klicka här för att lyssna: 019 - Predikopodden

Och till er som ska predika: Lycka till!

15:e söndagen efter trefaldighet

Ett är nödvändigt eller Gud lämnar utmaningar till mitt liv

En text som handlar om prioriteringar kokas ner till en enda fråga: Älskar jag Gud?

Och jag tänker att om jag lyckas leva med Gud i centrum av mitt liv. Då vet jag också att jag är älskad. Och då kan kraften läggas på att älska. Och inte på de där andra bekymren, som egentligen mest hänger ihop med min ängslan för att inte vara älskad.

Tommy Olofsson och jag hann också tala om att Gud lämnar utmaningar till mitt liv. Och om att det är just nu som det gäller. Om att diska i Guds tjänst. Och om att det handlar om mig i ett sammanhang. 

Och så mitt favoritcitat från det här samtalet, något som jag bär som en skatt nära mitt hjärta: när Tommy säger: “ner på knä, det har jag hävdat länge”. För Tommy kan säga så utan att det för mig blir en bild som handlar om makt eller underkastelse. Det handlar om Gud som är oändlig i hela sitt väsen och hela sin kärlek. Och om mig som får lov att vara liten, utan att någonsin bli förminskad. Jag hoppas att ni också hör det.

En liten sak tycker jag att vi missade att prata om. Och det är stycket innan dagens text. Det som handlar om Gud och mammon. Det stycket gör det ännu tydligare, tycker jag, att texten handlar om prioriteringar. Men det kan ni ju läsa själva.

Klicka här för att lyssna: 018 - Predikopodden

Och till er som ska predika: Lycka till!

14:e söndagen efter trefaldighet

Enheten i Kristus eller Kärlek - hur fan gör man?

Drömbilden av gemenskapen, av kärleken, av allt det där det skulle bli tillsammans. 

Vad händer när den drömbilden spricker? 

När det visar sig att det är svårt att inkludera, svårt att ha tålamod, svårt att välkomna? 

Vi talar så ofta om gemenskap. 

Om gemenskap som det självklara valet. 

Men samtidigt blir ensamhushållen bara fler och fler. 

Allt tyder på att gemenskapen inte bara är vacker utan också kräver något. 

Av mig. 

Av oss som vill vara en gemenskap med varandra. 

Av oss som försöker samsas om samma jord. 

Och om detta behöver vi tala.

Det har jag och Mattias gjort. Mattias är präst i Hörby församling och honom har jag lärt känna här på nätet. För att vi delar vårt intresse för predikan. Mattias har en blogg om predikan. Kolla in om du är nyfiken!

Klicka här för att lyssna på vårt samtal: 017 - Predikopodden

13:e söndagen efter trefaldighet

Medmänniskan eller Gå inte förbi

Ibland är det där med att vara god inte så alldeles givet och enkelt. Att få lov att vara den som hjälper kan ge oss kraft. Men hur enkelt är det att vara den som blir hjälpt? Som behöver be om hjälp? Och vad har vi egentligen för bild av den som hjälper och av den som får hjälp? Vad säger det om vår människosyn att vi ofta vill dela in världen i dem som hjälper och dem som blir hjälpta? Som om det vore någonting statiskt. Hur kan vi, 2000 år efter att Jesus först berättar om den barmhärtiga samariern, fortfarande bli överraskade över hjälp som kommer från oväntat håll?

Inför 13:e söndagen efter trefaldighet har jag fått hjälp av Ingela Roxström, som är diakon i min hemförsamling, Hyllie. I alla fall är hon det i två veckor till. Och vi pratar om att hjälpa, om att älska och om att ibland behöva gå förbi. 

Klicka här för att lyssna: 016 - Predikopodden

12:e söndagen efter trefaldgihet

Friheten i Kristus eller Friheten att få göra bort sig

Tillsammans med Magdalena Erixon, som är en prästkandidat med hbtq-engagemang, pratar jag om en Gud som är gränsöverskridare. Som spränger murar, normer och tabun.

“Öppna dig!” befaller Jesus i texten och Magdalena och jag frågar oss vilka berättelser som vi kanske är döva inför. Och vilka av våra egna berättelser vi inte vågar sätta ord på. Kan friheten i Kristus vara friheten att få höra och berätta våra egna berättelser?

Sedan följde lite lösa småtrådar utan inbördes sammanhang. Så blir det ibland när man associerar fritt utifrån en text och ett tema. Kanske är det någon av alla småtrådar som just du fastnar för och vill fundera vidare på..?

Klicka här om du vill lyssna: 015 - Predikopodden

11:e söndagen efter trefaldighet

Tro och liv eller Farisén, Tullindrivaren och Maskteologen

Kan man vara FÖR ödmjuk? Vad händer om vi gör oss för små?
Vad händer när vi saknar ödmjukhet och inte vill kännas vid vår egen brist?
Vad händer med farisén när han gör skillnad på sig själv och andra människor?
Vad händer med oss människor när vi inte vågar visa varandra våra sårbara ytor?
Och hur kan man översätta in i vårt nu det tullindrivaren säger i texten? Och de farisén säger?

Lite sånt pratar jag och Magdalena Erixon om i det här avsnittet. Och om du vill veta mer om Magdalena så kan du läsa det här.

klicka här för att lyssna på avsnittet: 014 - Predikopodden

Och till er som ska predika: lycka till!

Semester

Predikopodden tar semester några veckor. Allt behöver vila för att utvecklas. Så just nu är jag ledig och funderar på vad den här podden kan behöva för att bli ännu bättre.
Förslag, idéer och synpunkter mottages förstås gärna!!

Vi ses igen lagom till den 11:e söndagen efter trefaldighet! Då ska vi prata Tro och Liv. Fast det gör vi ju alltid på Predikopodden.

God sommar önskar jag er allihop!

6:e söndagen efter trefaldighet

Efterföljelse eller Osäkerheten är en fri yta

Som vanligt fortsätter tankeprocessen efter inspelningen av podden. Den här gången fastnade det som jag och Kerstin Wimmer talade om, att den här texten kanske ska läsas med någon form av humor/överdrift/glimt i ögat. Det som först lät som en nästan otillåten tanke har börjat ta form och kännas som en på många sätt trovärdig tolkning. En tolkning som inte förminskar budskapet, det är inte ironi, tvärtom förstärks budskapet om att frångå det svartvita tänkandet till förmån för att förstå textens andemening. Tänk om vi ironiskt nog missat denna humor och därmed missat textens budskap och istället fastnat än mer i svartvita. Låter det flummigt? Kanske klarnar det när du har lyssnat!

Samtalet med Kerstin idag börjar lite trevande. Jag och Kerstin suckar lite över texten och försöker översätta lite begrepp in i ett nutida sammanhang. Men sen tar det lite mer fart, tycker jag nog.

Vi pratar om att relationen till Gud inte är frikopplad relationen till medmänniskan, om att det finns en gräns, ett stopp för djävulskap, om att behöva se sin egen skuld för att bli fri från den, om Jesus som bibeltolkare, om att våga stanna i det svåra i texten, om att våga bära fram hela sitt liv, om att läsa texten med humor, om att utmana det svart-vita och om att underskatta Gud. Och alldeles på slutet kommer Kerstin med en liturgisk utmaning till dem av er som vill göra något extra den här söndagen!

Klicka här för att lyssna: 013 - Predikopodden

Lycka till med predikan!

Apostladagen

Sänd mig eller Människa res dig upp!

Gång på gång slår det mig hur roligt jag tycker att det är att prata teologi. Jag vet att många människor gärna duckar för det som är allvarligt och hellre stannar i det som bara är lustfyllt. Men jag trivs så himla bra i de samtal som får beröra flera av mina sidor, och allra helst både mitt skratt och mitt allvar. Så blev det i det här samtalet med Kerstin Wimmer. Tack Kerstin för det!

Samtalet kom bland annat att handla om ifall Jesus egentligen bryr sig om vår syndabekännelse, om att göra en Simon, om att ro ut på djupt vatten, om Lögstrup och spontana livsyttringar, om Luther och om att leva inför Gud och inför medmänniskan, om att vara trogen det ljus man sett och om att alltid predika ett nummer för stort. Och rubriken för det här poddavsnittet hittade Kerstin i GT-texten där det står: Människa res dig upp.

Kerstin nämner också i vårt samtal en dikt av Hjalmar Gullberg. Jag tror att jag hittat den dikten på nätet. Lustigt nog i samband med en berättelse om en polis. Så bokstavligt kan man också läsa orden om att fånga människor! Här kommer dikten:

Jag skall göra eder till människofiskare

Vi måste lämna det vi har för händer

och följa honom, som befaller oss

gå bort från garn och båtar och de stränder,

vi sett i sol och under stjärnors bloss.

Förr har vi aldrig varit borta länge -

en dag, högst något dygn, på sjön ibland.

Nu kallar han oss till fiskafänge

långt härifrån, med andra nät, på land.

Att fånga människor gör oss inte mätta,

det är ett vanskligt yrke vi ska få.

Vi väntar inte något gott av detta.

Men han som gick förbi befallde så.

Hjalmar Gullberg

Och här kan ni klicka för att lyssna: 012 - Predikopodden

4:e söndagen efter trefaldighet

Att inte döma eller Konfirmanden som skulle ha kastat första stenen

Idag blev det ett spännande samtal där Berth Löndahls mer filosofiska läggning möter mina mer vardagsnära reflektioner och den blandningen var bra!

Själva samtalet börjar med vad Berth kallar för en liten “omväg”, där han ger sin bild av en Gud som visserligen har rätt att döma, men som vi ändå inte ska vara rädda för, eftersom domen är till befrielse.

Sen kommer vi in på att självinsikt är en hjälp mot att döma andra. Eller med andra ord: Det är lättare att döma andra när man saknar självinsikt.

Så pratar vi om skuld och skam.

Om ett samhälle där man inte vet hur man blir förlöst från skuld.

Om hur det är att bara se sina egna bjälkar.

Om föräldraskap och om att döma sig själv, och andra, som förälder.

Om skillnaden på Moral och moralism.

Och så berättar Berth om konfirmanden som faktiskt skulle ha kastat första stenen.

Dessutom blir det många boktips i det här avsnittet

Och, som ganska ofta, så kommer det bästa på slutet när Berth för in tanken att vi visserligen inte ska döma, men ibland måste vi ändå sätta gränser och berätta vad vi tycker är rätt och fel.

Det i sin tur förde till en liten diskussion om Sanningsbegreppet.

Sa jag förresten att temat är Att inte döma?

Klicka här för att lyssna: 011 - Predikopodden

Den helige Johannes döparens dag

Den Högstes profet eller hur vi förvandlar lag till evangelium

Samtalen i den här podden går ibland lite in och ut ur varandra. När Kent Wisti var här nämnde han, som i en bisats, att när någon får det att sådär krypa under skinnet på oss i kyrkan, då borde vi kanske lyssna lite extra på den personen. Idag har jag pratat med Berth Löndahl om just dem som säger det där obekväma. Som får det att krypa under skinnet på oss. Som vi helst vill slippa höra. Vi har talat om profeter, och främst då om Johannes förstås. 

Det svåra, det alldeles omöjliga, är väl att veta vem som verkligen är en profet. Dvs någon som ger mun åt Gud. 

Dessutom kom samtalet att handla om hur vi idag förvaltar Johannes uppgift: att förbereda oss alla på att känna igen och ta emot Gud. Och så pratade vi om det gamla lutherska temat med lag och evangelium och om att lagen ibland presenteras som ett evangelium. Intressant!

Tyvärr glömde jag att fotografera vid inspelningen, så det blir ingen bild den här gången! Men det är ju samtalet som är det viktiga.

Klicka här för att lyssna: 010 - Predikopodden

2:a söndagen efter trefaldighet

Kallelsen till Guds rike eller Jesus slutar inte att skicka inbjudningar

I det här avsnittet kom podden lite extra mycket till sin rätt, tycker jag. Det finns ju gott om texter man kan läsa i sin predikoförberedelse. Texter med andra människors kloka slutsatser. Predikopoddens utrymme finns just innan den kloka texten. I brottningen som leder fram till den där slutsatsen. Och idag blev det just så. Lisa Vinsander och jag har brottats med en obekväm text som verkar säga att vi inte får komma på festen i Guds rike. Eller är det det den säger?

Samtalet tog sig vägar över politik, höga löner, en Jesus som beter sig som en 4-åring, hus som står i vägen för Gud, kallelsen som en medelväg mellan en dömande Gud och en irrelevant Gud, själavård och Jesus som väl ändå inte slutar att skicka inbjudningar..? 

Klicka här för att lyssna: 009 - Predikopodden

1:a söndagen efter trefaldighet

Vårt dop eller Det måste vara störigt att prata med Jesus

Något av det bästa är när man har förberett sig på att samtala om en text. Och man har läst på. Och man är ganska säker på vad texten handlar om och därmed vad samtalet kommer att handla om. Och så har man bara fel. Inte för att texten inte säger det man trodde, men för att den kan säga så mycket mer än man visste.
Så blev det när Lisa Vinsander och jag träffades för att samtala om Nikodemus. Här hade vi hittat både olika ljuspunkter och olika hang-ups. Vi kanske inte löste de där hang-upsen helt, men det kändes ändå som att det här blev ett poddavsnitt med många tankar att välja bland om man ska skriva en predikan!

Här är lite av vad vi pratade om:
om att få komma till Gud i skydd av natten, om Nikodemus mod, om kravet på att födas på nytt, om Jesus störighet, om att Anden och dopet har sama puls, om att släppa det instängda i sitt liv, om att peta i texten med pincett, om att se med Guds blick och om att inte vilja skilja på kropp och Ande.

Klicka här för att lyssna: 008 - Predikopodden

Heliga trefaldighets dag, Missionsdagen

Gud - Fader, Son och Ande eller klart som korvspad eller Häng Gud

De här samtalen som jag har turen att få ha med mina kollegor lämnar mig alltid full av tankar. Tyvärr måste jag ganska snabbt släppa dem för att förbereda nästa avsnitt. Men från det här samtalet med Kent Wisti har det ändå dröjt sig kvar en fundering om vad som är dogmatik och vad som är pedagogik. Eller med andra ord: vad tror vi oss kunna veta om Gud och vad är bara konstruktioner för att ge oss något att ta fasta på i vårt omöjliga sökande efter att förstå det oförståeliga?

Utöver denna lilla fråga hann vi med många andra. Vi pratade om vad en människa är, om Gud som i sig själv är relation, om barnets tillit och gudsrelation, om att få landa i nåden, om längtan och rädslor, om en tillrättalagd Jesus som tycker precis som vi och om att ibland behöva låta gudsbilder dö. Och alltihop var förstås klart som korvspad! 

Ibland är nog inspiration att få bli lite omskakad och utkastad i nya tankebanor. 

Klicka här för att lyssna: 007 - Predikopodden

Lycka till med predikan!

Pingstdagen

Helig Ande eller svårigheten i att tänka utanför lådan när man själv är lådan

När jag bjuder in till poddsamtal så vet jag aldrig var det samtalet kommer att hamna eller vad det kommer att handla om. Jag gör förstås mina förberedelser, men har ingen aning om vad min samtalspartner tar med sig till samtalet.
Och just det där, att inte veta var man kommer att hamna, är en av många saker som står i fokus för samtalet som jag och Kent Wisti förde inför pingstdagen.

Vi hann också prata om att vara rädd för förändring, om att mötas över gränser, om kreativitet, om Gud i oss, om att vara lyhörd när det börjar krypa under skinnet på oss, om sekulariseringen som framförallt språklig, om att få höra om Gud på sitt eget språk och om att allting kanske nu är möjligt.

Klicka här för att lyssna: 006 - Predikopodden

Och som vanligt: lycka till med predikan!

Kristi Himmelfärds dag

Herre över allting eller förankrad i jorden och öppen mot himlen

Ett betydligt mer trevande samtal mellan Ida Wreland och mig. Det märks att vi båda hunnit fundera mer över bön än över Kristi Himmelfärd. Jag önskar så starkt att jag kunde bjuda in alla som lyssnar till att fortsätta samtalet. Vad betyder Kristi Himmelfärd för er?

Lite har jag fortsatt mina funderingar sedan Ida och jag samtalade. Och jag har ringat in att anledningen till att bilden av Jesus som försvinner iväg i ett moln nog stör mig eftersom jag ägnar så mycket tid åt att förklara för människor att detta med att tro på Gud inte alls handlar om någon gubbe på ett moln. Och så kommer den här texten. Med Jesus som försvinner iväg i ett moln. Inte undra på att man snubblar till.

I övrigt kom samtalet att handla om kyrkans mission, tvivel, att lyfta tvivel i predikan, trosbekännelsen, om att ha himlen i hjärtat, om hur Jesus lyfts ut en tid för att vara i alla tider, om livets väntetider, om Jesus som Herre över allting i mötet med andra religioner, om Ida-religionen och trons ramar.

Min känsla efter att ha lyssnat igenom vårt samtal är att det kanske är det mest ofärdiga samtalet hittills i predikopodden. Det finns så många frågor kvar. Men det behöver inte vara dåligt, tror jag. Frågor kan också vara inspiration. Och det bästa vore ju förstås om det här samtalet fick fortsätta lite varstans runtom i kyrkorna och vid köksborden. Jag hoppas på det!

Klicka här för att lyssna: 005 - Predikopodden

Lycka till med predikan!

Bönsöndagen

Bönen eller nåden att få tjata på Gud

Åh vad glad jag är för denna idé med predikopodden. Helt oavsett om någon lyssnar så är det så roligt att få samtala med kloka människor om saker som berör mig!
Den här veckan blev det ett samtal med Ida Wreland om bön. I samtalet blev det tydligt att vi med olika bakgrund kom med olika perspektiv och jag är särskilt glad att Ida betonade nåden när jag råkade hamna för mycket i prestationen!

Samtalet kom också att beröra humorn i texten, önskeliste-böner, försöken att be regelbundet och misslyckandena, damm på bibeln och smuts i själen, yoga, bön och handling, bön som en väg till tro, skrytbön, vackra böner och vardagliga böner, att läsa eller be en bön, bön som inre dialog, att promota bönen i svenska kyrkan, att få vara ett bönesvar, att vara som domaren mer än att vara som änkan och att få vara tjatig och jobbig inför Gud.

Klicka här för att lyssna: 004 - Predikopodden

Lycka till med predikan!

5:e söndagen i påsktiden

Att växa i tro eller farmor och inkarnationen

Tua Sällström och jag fortsätter vårt samtal. Nu kom det att handla om föräldrar som vet ens bästa, om att vara en lat hjälpare, om ängsliga lärjungar som bygger kyrka, om att Jesus inte är någon curlingförälder, om att behöva ta avsked för att ge utrymme för något nytt, om Sanningen, om livet som en trädgård, om fröet Anton och solen Farmor, om att brottas med Domen för att växa och om att växa av förtroenden och ansvar.

Klicka här för att lyssna: 003 - Predikopodden

Lycka till med predikan!

Ber om ursäkt för ljudkvalitén (att vi har lika olika volym på mikrofonerna). Jag lär mig så sakteliga detta med tekniken...

4:e söndagen i påsktiden

Vägen till livet eller ketchup är också gott

Tillsammans med Tua Sällström blev det ett samtal som rörde tid, tidsuppfattning, tittut, upplevelsen av Guds frånvaro i livet, närheten mellan Kyrie och Gloria, ondska, ketchup och litegrann om förlossningar.

Klicka här för att lyssna: 002 - Predikopodden

I samtalet refererar jag till en predikan från Stensjöns församling. Den hittar du här.

Ett annat litet tips inför söndagen är att kika på psalm 738. Fina ord om vägen till livet så som Jesus vandrat den.

3:e söndagen i påsktiden

Till den här söndagen blev det tyvärr ingen podd. Men de två följande söndagarna är redan samtalade och inspelade. De väntar bara på lite klippning och kärlek innan de går att hitta här!

Däremot ska jag predika på söndag. Så jag har arbetat mycket med texten. Jag tyckte att det var lurigt att Jesus först är herde, sedan grind och sen herde igen. Till slut ritade jag upp små skisser av fårfållor, får, herdar, grindar och tjuvar. Det hjälpte.

Jag landade i att texten, lite förenklat, framförallt vill övertyga oss om att Jesus är att lita på. Att Jesus leder oss till liv. Och det är när vi tror det, när vi kommit så lågt i vår brottning med tron, som vi landar vid den här söndagens (för mig) stora fråga: Vem är det som bestämmer i mitt liv? Hur mycket utrymme ger jag Gud att leda mig till liv? Vågar jag ens be om vägledning i frågor där jag redan vet vad jag själv tycker och vill?

Men som sagt, det blev aldrig något samtal om den här texten och de här frågorna. Men jag återkommer snart med det samtal som kom att kresta kring frågor om tid, om tillit och om Guds frånvaro i livet: dvs om den 4:e söndagen i påsktiden! Allt gott till dess!

Pilotavsnitt - 2:a söndagen i påsktid

påskens vittnen eller en ny världsordning är möjlig

Efter ett halvårs teoretiskt funderande börjar nu trevandet med denna podd att ta en mer praktisk form.
Tillsammans med Lisa Vinsander, präst i Lund, har jag spelat in predikopoddens första avsnitt!
Vi hade väldigt roligt och jag är på det hela taget nöjd med första försöket.

Samtalet kom att röra sig mellan det konkreta Gudsmötet i vardagen, Petrus passion, Jesus tillit till sina ofullkomliga lärjungar, hur man känner igen Gud i världen, våra sårbara berättelser, saknaden av fastan när det är påsk, vad det innebär att vittna om påsken idag samt lärjungen som Jesus älskade. Och lite till.

Klicka här för att lyssna: Pilotavsnitt

Allt gott!
/Clara

En lite disclaimer bara:
Lite tekniska missar gjorde att vi fick ta om andra delen av samtalet. Och vi lärde oss att det är svårt att försöka ha ett samtal en andra gång. Man försöker närvara i samtalet samtidigt som man sitter och tänker "hur sa vi nu förra gången?"
(Att volymen är högre på min mirofon än på Lisas är också ett resultat av tekniska begränsningar, inte ett uttryck för härskartekniker.)
Dessa tekniska missöden till trots hoppas jag att vi lyckades nå vårt mål: att på ca en halvtimme ge lite inspiration till den som sitter och förbereder sin predikan.