Efterföljelse eller Osäkerheten är en fri yta
Som vanligt fortsätter tankeprocessen efter inspelningen av podden. Den här gången fastnade det som jag och Kerstin Wimmer talade om, att den här texten kanske ska läsas med någon form av humor/överdrift/glimt i ögat. Det som först lät som en nästan otillåten tanke har börjat ta form och kännas som en på många sätt trovärdig tolkning. En tolkning som inte förminskar budskapet, det är inte ironi, tvärtom förstärks budskapet om att frångå det svartvita tänkandet till förmån för att förstå textens andemening. Tänk om vi ironiskt nog missat denna humor och därmed missat textens budskap och istället fastnat än mer i svartvita. Låter det flummigt? Kanske klarnar det när du har lyssnat!
Samtalet med Kerstin idag börjar lite trevande. Jag och Kerstin suckar lite över texten och försöker översätta lite begrepp in i ett nutida sammanhang. Men sen tar det lite mer fart, tycker jag nog.
Vi pratar om att relationen till Gud inte är frikopplad relationen till medmänniskan, om att det finns en gräns, ett stopp för djävulskap, om att behöva se sin egen skuld för att bli fri från den, om Jesus som bibeltolkare, om att våga stanna i det svåra i texten, om att våga bära fram hela sitt liv, om att läsa texten med humor, om att utmana det svart-vita och om att underskatta Gud. Och alldeles på slutet kommer Kerstin med en liturgisk utmaning till dem av er som vill göra något extra den här söndagen!
No comments:
Post a Comment