Apostladagen

Sänd mig eller Människa res dig upp!

Gång på gång slår det mig hur roligt jag tycker att det är att prata teologi. Jag vet att många människor gärna duckar för det som är allvarligt och hellre stannar i det som bara är lustfyllt. Men jag trivs så himla bra i de samtal som får beröra flera av mina sidor, och allra helst både mitt skratt och mitt allvar. Så blev det i det här samtalet med Kerstin Wimmer. Tack Kerstin för det!

Samtalet kom bland annat att handla om ifall Jesus egentligen bryr sig om vår syndabekännelse, om att göra en Simon, om att ro ut på djupt vatten, om Lögstrup och spontana livsyttringar, om Luther och om att leva inför Gud och inför medmänniskan, om att vara trogen det ljus man sett och om att alltid predika ett nummer för stort. Och rubriken för det här poddavsnittet hittade Kerstin i GT-texten där det står: Människa res dig upp.

Kerstin nämner också i vårt samtal en dikt av Hjalmar Gullberg. Jag tror att jag hittat den dikten på nätet. Lustigt nog i samband med en berättelse om en polis. Så bokstavligt kan man också läsa orden om att fånga människor! Här kommer dikten:

Jag skall göra eder till människofiskare

Vi måste lämna det vi har för händer

och följa honom, som befaller oss

gå bort från garn och båtar och de stränder,

vi sett i sol och under stjärnors bloss.

Förr har vi aldrig varit borta länge -

en dag, högst något dygn, på sjön ibland.

Nu kallar han oss till fiskafänge

långt härifrån, med andra nät, på land.

Att fånga människor gör oss inte mätta,

det är ett vanskligt yrke vi ska få.

Vi väntar inte något gott av detta.

Men han som gick förbi befallde så.

Hjalmar Gullberg

Och här kan ni klicka för att lyssna: 012 - Predikopodden