Friday, November 27, 2015

2:a advent

Guds rike är nära eller Gud kan vi inte kontrollera


Jag fick lära mig att senap i Mellanöstern var ett ogräs. Och så fick texten en ny innebörd för mig. Tänk om det är med Guds rike som med ogräset. Jag kan så lite i en åker - och sen har jag ingen aning om hur det kommer att sluta!
Jag vill gärna tro att det är så. Att kraften i ogräset säger något om kraften i det himmelska. Att vi människor inte behöver göra storverk eller underverk. Inte på egen hand. Vi beöver inte orka allt eller bära allt. Men vi behöver så små frön av himmelskt ogräs.

Med Lisa Vinsander pratar jag också om surdegen. Om att vi kan arbeta för det goda på olika sätt. Och att det är väldigt hoppfullt att tänka på att surdegen finns i det fördolda och verkar.

Klicka här för att lyssna: 030 - Predikopodden

Friday, November 20, 2015

1:a advent

Ett nådens år eller Om du inte stör så kan du få bo här i ett hörn


1:a advent! Och ändå blev det inte så mycket myssnack. Sara Nässelqvist och jag gick rakt på sak och pratade om texten. Och emellanåt visade faktiskt den här välanvända texten lite nya sidor för oss. Och jag är mer förbryllad över Jesus rytt in i Jerusalem nu, än vad jag brukar vara. Vad är det han vill signalera? 

Mest vill jag ändå låta tankarna stanna i vad det gör för skillnad för mig i mitt liv om jag låter Gud ta plats eller inte. Vad finns det för berättelser i min egen erfarenhet som kan belysa vad det kan betyda när Jesus rider in? När han rider in trots att han vet vad han rider mot. Berättelserna finns där och kanske är det nu jag borde försöka sätta ord på dem. 

Klicka här för att lyssna på samtalet: 029 - Predikopodden



Thursday, November 12, 2015

Domsöndagen

Kristi återkomst eller Så görbart och så svårt


Är det ett genomgående drag att vi lägger fokus på fel saker? 
På efterrätten istället för på etiken? 
Dog Jesus i en känsla av att vara totalt missförstådd?

Och gör vi, som Kent Wisti menar, dogmatik av det som är tänkt som pedagogik?

Är Jesus förbannad på att vi delar upp världen i vi och dem? I fattiga och rika? I innanför och utanför? Är det därför han vill säga till oss att bara han kan skilja oss åt? Och är det därför han vill visa oss att varken får eller getter vet om ifall de är får eller getter?

En frikännande dom är också en dom.

Får vi/ska vi mjuka upp hårda texter? 
Eller missar vi då att ta vara på den ilska som texten ger uttryck för?

Rädslan för att bli domspredikant.

Vad händer med texten när den läses av någon som just nu känner sig utsatt för en väldig orättvisa? Handlar texten då om rättvisa? Är det egentligen det vi är rädda för: rättvisa? För att vi vet vilka vi är? Men glömmer vi då inte nåden? Är det så att rättvisan är som otäckast när vi inte riktigt litar på nåden?

Vi fäller själva domar, utan att ens vara medvetna om det.

Vad är det som spelar roll på dödsbädden?

En text, en predikan, kan väcka till dåligt samvete -eller väcka till förändring. 
Hur gör man för att inte hamna i dåligt samvete utan snarare i handling?

Och så de där kärlekshandlingarna:
Så görbart och så svårt. Varför gör jag inte detta mer?

Flykten från medmänskligheten: telefonen

Och var hämtar vi kraften?

Och så slutar alltihop i att vi behöver älska Gud. På olika sätt.

Klicka här för att lyssna på samtalet: 028 - Predikopodden



Friday, November 6, 2015

Söndagen före domsöndagen

Vaksamhet och väntan eller Det är väl aldrig kört..? eller Varje tid är den yttersta tiden


Det här samtalet med Ola Fornling, kyrkoherde i Värby församling, börjar i textens svåraste bit: upplevelsen av att det finns ett Nej. Kan det finnas ett "nej" ifrån Gud? Vi som brukar predika om att det aldrig är kört, ska vi nu säga att jo, det kan vara kört? 
Vi löser egentligen inte upp den knuten. Mer än att vi säger att varje gudsbild måste balanseras mot andra gudsbilder. Men vi vänder på många andra stenar i texten och hittar många andra spännande saker. Vi pratar om inre och yttre beredskap. Vad är lampan och vad är oljan? Handlar oljan om min tro, tillit? Är bön och kontemplation ett sätt att hålla sig beredd?
Det jag tar med mig från samtalet är att vi kanske väntar på Kristi återkomst, men då kanske inte främst eller enbart i någon pampig eskatologisk betydelse, utan snarare att vi väntar på att möta Gud i vår egen vardag, i mötet med andra människor. För det gör vi ju ständigt. Och vi behöver ständigt vara beredda att göra det på nytt. Och hur ser min beredskap ut i förhållande till det mötet? Här talar Ola om att tro både kan vara att få vila i Gud OCH att ha den där vaksamheten och beredskapen att möta Gud i dem vi möter.
Det finns en svårighet i texten, och den svårigheten består. Men det finns också bra saker att ha med sig på sin livsväg!

Klicka här för att lyssna: 027 - Predikopodden