Vaksamhet och väntan eller Det är väl aldrig kört..? eller Varje tid är den yttersta tiden
Det här samtalet med Ola Fornling, kyrkoherde i Värby församling, börjar i textens svåraste bit: upplevelsen av att det finns ett Nej. Kan det finnas ett "nej" ifrån Gud? Vi som brukar predika om att det aldrig är kört, ska vi nu säga att jo, det kan vara kört?
Vi löser egentligen inte upp den knuten. Mer än att vi säger att varje gudsbild måste balanseras mot andra gudsbilder. Men vi vänder på många andra stenar i texten och hittar många andra spännande saker. Vi pratar om inre och yttre beredskap. Vad är lampan och vad är oljan? Handlar oljan om min tro, tillit? Är bön och kontemplation ett sätt att hålla sig beredd?
Det jag tar med mig från samtalet är att vi kanske väntar på Kristi återkomst, men då kanske inte främst eller enbart i någon pampig eskatologisk betydelse, utan snarare att vi väntar på att möta Gud i vår egen vardag, i mötet med andra människor. För det gör vi ju ständigt. Och vi behöver ständigt vara beredda att göra det på nytt. Och hur ser min beredskap ut i förhållande till det mötet? Här talar Ola om att tro både kan vara att få vila i Gud OCH att ha den där vaksamheten och beredskapen att möta Gud i dem vi möter.
Det finns en svårighet i texten, och den svårigheten består. Men det finns också bra saker att ha med sig på sin livsväg!
Klicka här för att lyssna: 027 - Predikopodden
No comments:
Post a Comment