Att inte döma eller Konfirmanden som skulle ha kastat första stenen
Idag blev det ett spännande samtal där Berth Löndahls mer filosofiska läggning möter mina mer vardagsnära reflektioner och den blandningen var bra!
Själva samtalet börjar med vad Berth kallar för en liten “omväg”, där han ger sin bild av en Gud som visserligen har rätt att döma, men som vi ändå inte ska vara rädda för, eftersom domen är till befrielse.
Sen kommer vi in på att självinsikt är en hjälp mot att döma andra. Eller med andra ord: Det är lättare att döma andra när man saknar självinsikt.
Så pratar vi om skuld och skam.
Om ett samhälle där man inte vet hur man blir förlöst från skuld.
Om hur det är att bara se sina egna bjälkar.
Om föräldraskap och om att döma sig själv, och andra, som förälder.
Om skillnaden på Moral och moralism.
Och så berättar Berth om konfirmanden som faktiskt skulle ha kastat första stenen.
Dessutom blir det många boktips i det här avsnittet
Och, som ganska ofta, så kommer det bästa på slutet när Berth för in tanken att vi visserligen inte ska döma, men ibland måste vi ändå sätta gränser och berätta vad vi tycker är rätt och fel.
Det i sin tur förde till en liten diskussion om Sanningsbegreppet.
Sa jag förresten att temat är Att inte döma?
No comments:
Post a Comment