Semester

Predikopodden tar semester några veckor. Allt behöver vila för att utvecklas. Så just nu är jag ledig och funderar på vad den här podden kan behöva för att bli ännu bättre.
Förslag, idéer och synpunkter mottages förstås gärna!!

Vi ses igen lagom till den 11:e söndagen efter trefaldighet! Då ska vi prata Tro och Liv. Fast det gör vi ju alltid på Predikopodden.

God sommar önskar jag er allihop!

6:e söndagen efter trefaldighet

Efterföljelse eller Osäkerheten är en fri yta

Som vanligt fortsätter tankeprocessen efter inspelningen av podden. Den här gången fastnade det som jag och Kerstin Wimmer talade om, att den här texten kanske ska läsas med någon form av humor/överdrift/glimt i ögat. Det som först lät som en nästan otillåten tanke har börjat ta form och kännas som en på många sätt trovärdig tolkning. En tolkning som inte förminskar budskapet, det är inte ironi, tvärtom förstärks budskapet om att frångå det svartvita tänkandet till förmån för att förstå textens andemening. Tänk om vi ironiskt nog missat denna humor och därmed missat textens budskap och istället fastnat än mer i svartvita. Låter det flummigt? Kanske klarnar det när du har lyssnat!

Samtalet med Kerstin idag börjar lite trevande. Jag och Kerstin suckar lite över texten och försöker översätta lite begrepp in i ett nutida sammanhang. Men sen tar det lite mer fart, tycker jag nog.

Vi pratar om att relationen till Gud inte är frikopplad relationen till medmänniskan, om att det finns en gräns, ett stopp för djävulskap, om att behöva se sin egen skuld för att bli fri från den, om Jesus som bibeltolkare, om att våga stanna i det svåra i texten, om att våga bära fram hela sitt liv, om att läsa texten med humor, om att utmana det svart-vita och om att underskatta Gud. Och alldeles på slutet kommer Kerstin med en liturgisk utmaning till dem av er som vill göra något extra den här söndagen!

Klicka här för att lyssna: 013 - Predikopodden

Lycka till med predikan!

Apostladagen

Sänd mig eller Människa res dig upp!

Gång på gång slår det mig hur roligt jag tycker att det är att prata teologi. Jag vet att många människor gärna duckar för det som är allvarligt och hellre stannar i det som bara är lustfyllt. Men jag trivs så himla bra i de samtal som får beröra flera av mina sidor, och allra helst både mitt skratt och mitt allvar. Så blev det i det här samtalet med Kerstin Wimmer. Tack Kerstin för det!

Samtalet kom bland annat att handla om ifall Jesus egentligen bryr sig om vår syndabekännelse, om att göra en Simon, om att ro ut på djupt vatten, om Lögstrup och spontana livsyttringar, om Luther och om att leva inför Gud och inför medmänniskan, om att vara trogen det ljus man sett och om att alltid predika ett nummer för stort. Och rubriken för det här poddavsnittet hittade Kerstin i GT-texten där det står: Människa res dig upp.

Kerstin nämner också i vårt samtal en dikt av Hjalmar Gullberg. Jag tror att jag hittat den dikten på nätet. Lustigt nog i samband med en berättelse om en polis. Så bokstavligt kan man också läsa orden om att fånga människor! Här kommer dikten:

Jag skall göra eder till människofiskare

Vi måste lämna det vi har för händer

och följa honom, som befaller oss

gå bort från garn och båtar och de stränder,

vi sett i sol och under stjärnors bloss.

Förr har vi aldrig varit borta länge -

en dag, högst något dygn, på sjön ibland.

Nu kallar han oss till fiskafänge

långt härifrån, med andra nät, på land.

Att fånga människor gör oss inte mätta,

det är ett vanskligt yrke vi ska få.

Vi väntar inte något gott av detta.

Men han som gick förbi befallde så.

Hjalmar Gullberg

Och här kan ni klicka för att lyssna: 012 - Predikopodden

4:e söndagen efter trefaldighet

Att inte döma eller Konfirmanden som skulle ha kastat första stenen

Idag blev det ett spännande samtal där Berth Löndahls mer filosofiska läggning möter mina mer vardagsnära reflektioner och den blandningen var bra!

Själva samtalet börjar med vad Berth kallar för en liten “omväg”, där han ger sin bild av en Gud som visserligen har rätt att döma, men som vi ändå inte ska vara rädda för, eftersom domen är till befrielse.

Sen kommer vi in på att självinsikt är en hjälp mot att döma andra. Eller med andra ord: Det är lättare att döma andra när man saknar självinsikt.

Så pratar vi om skuld och skam.

Om ett samhälle där man inte vet hur man blir förlöst från skuld.

Om hur det är att bara se sina egna bjälkar.

Om föräldraskap och om att döma sig själv, och andra, som förälder.

Om skillnaden på Moral och moralism.

Och så berättar Berth om konfirmanden som faktiskt skulle ha kastat första stenen.

Dessutom blir det många boktips i det här avsnittet

Och, som ganska ofta, så kommer det bästa på slutet när Berth för in tanken att vi visserligen inte ska döma, men ibland måste vi ändå sätta gränser och berätta vad vi tycker är rätt och fel.

Det i sin tur förde till en liten diskussion om Sanningsbegreppet.

Sa jag förresten att temat är Att inte döma?

Klicka här för att lyssna: 011 - Predikopodden

Den helige Johannes döparens dag

Den Högstes profet eller hur vi förvandlar lag till evangelium

Samtalen i den här podden går ibland lite in och ut ur varandra. När Kent Wisti var här nämnde han, som i en bisats, att när någon får det att sådär krypa under skinnet på oss i kyrkan, då borde vi kanske lyssna lite extra på den personen. Idag har jag pratat med Berth Löndahl om just dem som säger det där obekväma. Som får det att krypa under skinnet på oss. Som vi helst vill slippa höra. Vi har talat om profeter, och främst då om Johannes förstås. 

Det svåra, det alldeles omöjliga, är väl att veta vem som verkligen är en profet. Dvs någon som ger mun åt Gud. 

Dessutom kom samtalet att handla om hur vi idag förvaltar Johannes uppgift: att förbereda oss alla på att känna igen och ta emot Gud. Och så pratade vi om det gamla lutherska temat med lag och evangelium och om att lagen ibland presenteras som ett evangelium. Intressant!

Tyvärr glömde jag att fotografera vid inspelningen, så det blir ingen bild den här gången! Men det är ju samtalet som är det viktiga.

Klicka här för att lyssna: 010 - Predikopodden

2:a söndagen efter trefaldighet

Kallelsen till Guds rike eller Jesus slutar inte att skicka inbjudningar

I det här avsnittet kom podden lite extra mycket till sin rätt, tycker jag. Det finns ju gott om texter man kan läsa i sin predikoförberedelse. Texter med andra människors kloka slutsatser. Predikopoddens utrymme finns just innan den kloka texten. I brottningen som leder fram till den där slutsatsen. Och idag blev det just så. Lisa Vinsander och jag har brottats med en obekväm text som verkar säga att vi inte får komma på festen i Guds rike. Eller är det det den säger?

Samtalet tog sig vägar över politik, höga löner, en Jesus som beter sig som en 4-åring, hus som står i vägen för Gud, kallelsen som en medelväg mellan en dömande Gud och en irrelevant Gud, själavård och Jesus som väl ändå inte slutar att skicka inbjudningar..? 

Klicka här för att lyssna: 009 - Predikopodden

1:a söndagen efter trefaldighet

Vårt dop eller Det måste vara störigt att prata med Jesus

Något av det bästa är när man har förberett sig på att samtala om en text. Och man har läst på. Och man är ganska säker på vad texten handlar om och därmed vad samtalet kommer att handla om. Och så har man bara fel. Inte för att texten inte säger det man trodde, men för att den kan säga så mycket mer än man visste.
Så blev det när Lisa Vinsander och jag träffades för att samtala om Nikodemus. Här hade vi hittat både olika ljuspunkter och olika hang-ups. Vi kanske inte löste de där hang-upsen helt, men det kändes ändå som att det här blev ett poddavsnitt med många tankar att välja bland om man ska skriva en predikan!

Här är lite av vad vi pratade om:
om att få komma till Gud i skydd av natten, om Nikodemus mod, om kravet på att födas på nytt, om Jesus störighet, om att Anden och dopet har sama puls, om att släppa det instängda i sitt liv, om att peta i texten med pincett, om att se med Guds blick och om att inte vilja skilja på kropp och Ande.

Klicka här för att lyssna: 008 - Predikopodden